I väntans tider

Advent betyder Herrens ankomst. Vi väntar mer eller mindre tålmodigt på att fira Jesusbarnets födelsedag. Vi väntar på den stora dagen och tänder kanske adventsljus och fyller hemmet med väldoft inför festen.

Den första julen är grunden för all kristen tro. En berättelse om en ny början. En berättelse om alfa och omega, den första och den sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Advent markerar också att ett nytt kyrkoår börjar. Det är det stora frälsningslöftets tid, barnet som ger världen ljus och liv.

Vad innebär en ny början? Ett nytt livsskede med nya möjligheter? En nytändning, ett återseendets glädje?  En livsgnista som bär trots mörker. Ett nytt område där kärleken får utrymme. Det lilla barnet som får beröra det privata, det avskalade och sårbara inom oss. Det lilla barnets pulserande hjärtslag som får oss att mjukna som människor. Det lilla barnet som bär på förlåtelse och försoning i en trasig värld.

En ny början kan också betyda att avstå från något eller att ta farväl av någon. Ett avslutat livsskede kan vara en inkörsport till något nytt. En utmaning men också ett hopp är att lära sig leva på nytt igen, bit för bit. Små steg i taget likt det lilla barnets som lär sig att gå för första gången, de första stegen. En annorlunda julklapp kunde vara ett uppmuntrande ord på vägen, en stund av förtrolighet i stillhet. Ett lyssnande samtal där ingen trugar med färdiga svar, där förståelse och tolkning av levnadsberättelsen kunde utgöra ett julbord i sig.

Plats i härbärget?

Bibelns berättelser kan ge perspektiv på våra egna unika levnadsberättelser. Bibelns människor hade liksom dagens människor komplexa liv i både glädje och sorg. Heliga berättelser kan fylla ett inre tomrum och ge ett gemenskapsfrämjande sammanhang liksom förstärka en människas identitet.

Abraham och Sara flyttade långa vägar. Jakob brottades med en okänd. Moses förde sitt folk genom vildmark och öken. Job blev efter många prövningar välsignad. Jobs döttrar Lillduvan, Kanelblomman och Sminkdosan fick ärva sin far. David var en mångtydig person som blev förlåten och upprättad. Bibeln berättar också om babylonisk fångenskap, ett hägrande Jerusalem och den största fröjden av dem alla, barnet som skulle födas, barnet som föds.

Främlingar och pilgrimer kallades de första kristna. Dagens människa är fortfarande på väg sökandes efter livets mål och mening.  Halmstrået är värdefullt att finna, greppa och hålla fast vid. Härbärget var fullt men stallet blev en trygg plats, ett första hem för den heliga familjen. På samma sätt kan församlingen vara ett hem där berättelsen får leva. En levande församling som håller sin tro för sann.

Undrens under

Evangelisterna Matteus och Lukas berättar om Jesu födelse. Matteus skriver uppbyggligt och Lukas lyfter fram Jesu storhet. Det är sparsamt om historiska fakta men många konkreta detaljer är likartade.

Båda evangelister nämner Herodes den store som regent under tiden för Jesu födelse. Likaså att Jesu mor är jungfru Maria som var trolovad med Josef av Davids släkt. Därutöver skildrar både Matteus och Lukas barnets ankomst, namn och frälsningsuppgift som ges av en Guds ängel. Jungfru Maria som blir havande genom den Helige Ande. Jungfru Maria som bor med Josef och föder Jesus i Betlehem under Herodes regentstid. Härbärget är fullt och Maria lägger sin nyfödda son i en krubba.

Samma natt vaktar några herdar sina hjordar och får av en Herrens ängel bud om de goda nyheterna att en Frälsare är född. De glädjebudbärande herdarna beger sig till Betlehem och berättar om vad som skett. Maria lindar sin förstfödde och tar allt detta till sitt hjärta och begrundar detta undrens under.

Och det hände sig...

Födelseberättelsen börjar på ett mäktigt vis. Det är något enastående som händer i historien. Den största berättelsen som har hänt i mänskligt liv sker i denna heliga familj. Jesusbarnet föds, ett litet barn som också är något annat än endast människa. Änglarna kallar Jesusbarnet för Frälsare, Messias och Herre. Herdarna ute på ängen mottar uppenbarelsen om Marias barn. En konung är född idag. Detta idag är ödesmättat och kan vara livsavgörande för en människa. Vi blir delaktiga i det heliga Messiasrikets välsignelser. Himlen jublar över födelsemiraklet som sker här på jorden mitt i bland oss, mitt i våra liv. Frid är det som födelsen innebär och ett upprättat förhållande mellan Gud och människa och människor emellan.

En stor förväntan finns på det nyfödda barnet, den nya kungen. Stjärntydarna hade kommit långa vägar genom öknen på sina gungande kameler. Öknens skepp som de också kallas för bar på dyrbara gåvor åt den nyfödde. De välklädda stjärntydarna var eventuellt kungar själva. Det berättas att de hade sett en ny stjärna på himmelen som de inte kunde identifiera men ville veta mera om och lära känna.

Människan berättar

Människan är en berättande varelse. Människan inte bara tar emot berättelsen utan hon har också ett behov av att tolka. Våra förväntningar och tolkningar är olika, våra associationer liksom vår förförståelse varierar. Människan skapar nya berättelser eller förvandlar en redan existerande berättelse till något nytt. Berättelsen är mångfacetterad, ibland en lysande brokad, andra gånger en säckväv.

Enligt gammaltestamentlig skapelsetradition har Gud skapat världen och människorna på ett individuellt plan. En längtan kan finnas att få den egna levnadsberättelsen bekräftad som en del av en större helhet, ett liv som är Guds verk. En balans mellan tvivel och tro som trots allt hoppfullt förtröstar på en väg i sanning och liv. En gudomlig närvaro i den individuella levnadsberättelsen där julens budskap får utrymme. Där folket som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.

Var inte rädd!

Livet är likt ett bräckligt kärl. Barndomens berättelse brukar även äldre personer återvända till. Barndomsåren formar den lilla människan och hennes personlighet. Minnet av den första julen.

Människan bär på en längtan efter upprättelse och uppmuntran.  Den yttre tryggheten, ett vänligt bemötande, att vara bekräftad och omtyckt är bidragande faktorer till ett gott liv. Då lugn, trygghet, vänlighet och kärleksfullhet får råda då är det jul.

Julens berättelse får bli en lykta på vår stig, en hjälp på vägen och en trygg krubba. Vi får likt Maria begrunda allt detta i våra hjärtan och förtrösta att vår Herre är Gud.

Monica Cleve

Kaplan tf.