När hösten börjar kännas allra mörkast kommer adventstiden äntligen och lyser upp vår tillvaro. I ett mörkt rum räcker det med att en liten låga tänds för att rummet ska lysas upp och för att man ska kunna urskilja det som finns i rummet. Ju fler lågor eller ljus man tänder, desto ljusare blir det.

Adventstiden innebär för mig en väntan, en tid,av längtan, en förberedelsetid, en tid i novembermörkret när ett litet ljus tänds och det lilla ljusets,styrka stegrar ju närmare jul vi kommer. För mig är,adventstiden ljus.,När jag fick i uppgift att skriva ner något om advent,och adventsfirandet i vår familj fick jag först en,känsla av otillräcklighet. Eftersom jag i mitt arbete,med barngrupper planerat och pysslat inför advent,och jul och ibland nästan slitit slut på julsångerna,redan innan vi kommit fram till första advent, har,det egna julförberedandet ofta gått i allra enklaste,tecken. Men traditioner är viktiga och därför har vi trots allt hållit fast vid det som har känts viktigt för oss. Det viktigaste är ändå inte de yttre prylarna och städade skåp utan att det finns ett utrymme för glädje, stillhet och eftertanke och att vi har tid för varandra.

När jag tänker på advent och adventsfirande, dyker en mängd bilder upp i mitt huvud som härrör sig från trevliga bilder, tidningar och berättelser om adventsfirande och julförberedelser. De ideal som dessa bilder och berättelser målar upp hjälper oss att skapa våra egna traditioner och hitta den rätta stämningen för vårt eget advents- och julfirande. I dagens konsumtionssamhälle bör man ändå vara lite på sin vakt. Vi överöses av reklam, idéer och krav. Jag tycker inte det är meningen att vi i väntan på jul skall skapa oss själva stress med överdriven städning, pyntande, konsumtion osv.

I vår familj inleder vi adventsfirandet med “lillajul” kvällen innan första advent. Då har vi hängt upp adventsstjärnan, tro, hopp och kärlek och satt upp elektriska ljusstakarna i fönstren. Lillajulgranen i plast, som jag köpte för 1 mark och 50 penni på ett lopptorg när jag var barn, brukar stå i en knut i vardagsrummet. I mån av möjlighet är hela familjen samlad på lördag kväll. Vi dukar fint och äter något gott, vanligtvis något julinspirerat och får en liten försmak av julen. Barnen får sina chokladkalendrar och vi har det trevligt tillsammans. På första advent går jag till kyrkan. Ibland följer också de övriga i familjen med. Då är det festlig stämning i kyrkan, där sjungs Hosianna och ett nytt kyrkoår inleds. Hemma brukar vi tända det första ljuset i adventsljusstaken vid eftermiddagskaffet, eftersom familjen vanligtvis då är samlad. Då brukar vi också läsa eller sjunga någon vers som handlar om adventsljusen. När adventstiden sedan framskrider tänder vi de övriga ljusen i adventsljusstaken på samma sätt när andra, tredje och fjärde söndagen i advent infaller. Efterhand pyntar vi vårt hem i den takt vi hinner och orkar, och förbereder oss för att ta emot julens gåva, vår frälsare.

Varje morgon under adventstiden hänger vi vuxna upp ett litet paket, en godis eller dylikt i en adventskalender som jag sytt åt barnen.
Ibland blir det lite smusslande om vi varit trötta och glömska, och det har hänt att paketen först kommit på plats under dagen.

Under adventstiden infaller också en annan högtid som lyser upp i vintermörkret, nämligen Lucia. Förr lussade barnen ibland för oss, men nuförtiden får vi ta oss ut för att se på luciatåget som brukar ta sig fram där vi bor. Barnen brukar delta som FBK:are i fackeltåget som går före Lucias kortege. I mån av möjlighet hör även luciafesten till en av våra höjdpunkter under adventstiden. Till luciadagen brukar vi ibland också baka lussekatter. Men det är inget måste, de smakar lika bra en annan dag också.

Pepparkaksbaket hör också till en av de sysslor vi brukar göra tillsammans någon gång under adventstiden. Vi har ingen fastslagen dag för det utan vi bakar när det passar familjen. Då får alla hjälpa till! Vi bakar till tonerna av julmusik och hos oss är det tillåtet att smakapå degen. När vi bakat klart får alla gissa hur många pepparkakor vi åstadkommit och den som gissar närmast det rätta antalet får både ära och berömmelse. Vi brukar också göra ett pepparkakshus som vi dekorerar tillsammans. Det får sedan pryda bokhyllan över jul och på tjugondag Knut äts det upp.

Liksom fastetiden före påsk är en förberedelsetid är också adventstiden julens förberedelsetid. En tid då vi kan gå Guds ärenden, visa kärlek och mänsklighet till våra medmänniskor, och samtidigt också minnas att i varje människa vi möter, möter vi också Gud. Vi kanske kan dela med oss litet av vårt överflöd och hjälpa en medmänniska, sätta en guldkant på någons vardag eller julbord. Det kan vara någon vi känner eller någon vi inte känner.

Jag vill avslutningsvis önska alla en välsignad adventstid med följande vers ur adventspsalmen Advent är mörker och kyla.

Advent är väntan på Kristus,
Kom Herre, kom hit i tid.
Och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.

Sonja Knuts-Söderlund

t.f. diakonissa